Man ska minnas och förstå en sak om den unge pojke som senare skulle bli kung över stormakten Sverige. Han ansågs som intelligent och gav tidigt tecken på att ha ett gott förstånd och det var väl tur det, ty detta goda förstånd skulle bli rikligt testat under åren fram till hans död 1632.

Monarken som fått symbolisera Sverige hade inte svenska som modersmål! Hans mor var ju tyska och tyska var det språk som den unge Gustav Adolf först kom att lära sig tala och skriva. Först i andra hand kom svenskan. Senare skulle Gustav Adolf få lära sig en hel uppsjö med främmande tungomål. Detta är vad han behärskade till fullo: Tyska, svenska, holländska, franska, italienska och latin. Sedan förstod han också engelska, skotska, spanska, polska, ryska och till viss del grekiska.

Hans lärare blev först Otto von Mörner – tysktalande adelsman från Brandenburg som utsågs till chef för prinsens egna lilla hovstat.

Allt detta tyska inflytande – modern och hennes familj, lärare med flera, gjorde att ingen i det tyska riket riktigt kunde se Gustav Adolf som ett hot. Han var ju nordgerman och kanske mer tysk än vissa tyskar. Senare under livet skulle han obesvärat röra sig i de tyska furstehusen. För hans invecklade släktträd var som följer: Han var släkt med kurfursten av Pfalz och de Mecklenburgska hertigarna. Hans morbror var ingen mindre än Furstbiskopen av Bremen.

Vidare bar han släktskap med Hertigarna av Lauenberg och Holstein, lantgreven av Hessen, hertigen av Sachsen och Vilhelm och Moritz av Brandenburg och Siebenbürgen – de senare de nederländska frihetskrigens största hjältar, så visst hade han påbrå den gode Gustav Adolf!

Hur det nu än är med påbrå och fin familj så måste en blivande monark ha en furstlig utbildning. Den bokliga bildning kom nu att ta fart på allvar efter hemkomsten från Estland och vi skriver år 1602. Gustav Adolf är alltså åtta år gammal när Johan Schroderus utses till hans huvudlärare. Denne Johan Schroderus kom att göra ett sådant gott jobb med den unge gossen att han adlades och då fick namnet Skytte.

När ansvaret för prinsens studier lades i Johan Skyttes armar, var magistern blott 25 år gammal och nyss hemkommen efter hela nio års studier vid flera av Europas finaste universitet. Enligt ryktet skulle han var oäkta son till…hertig Karl! Detta har aldrig till fullo bekräftats, men flera saker talar för att detta är sant. För det första utseendet! Det fanns ett klart drag av hertig Karl i ansiktsdragen, vilket inte kan undgå någon som ser deras porträtt tillsammans. Dessutom hängdes hans vapensköld upp intill en annan oäkta son i Riddarhuset, nämligen Carl Carlsson Gyllenhielms.

Om detta är sanning så kom alltså Johan Skytte att undervisa sin yngre halvbror. Hans senare avancemang inom den svenska staten talar ju för att han var en god lärare. Han adlades alltså Skytte år 1604 och slutade som president i Göta Hovrätt och Generaldirektör över Livland. Han dog 1645.

Tar man en titt på den Skyttska läroplanen skulle barnen till att börja med lära sig gudsfruktan. Därefter skulle de bokliga kunskaperna in och efter det  ridderliga kroppsövningar.

Med modern pedagogik såg han till att barnen (även Gustav Adolfs syskon behövde en utbildning) fick god inblick och kunskap i historia och retorik – talekonst, religion, aritmetik och geometri, mekanik, optik, geografi och astronomi. Att Gustav Adolf därutöver även behärskade flera språk har vi ju redan sett.

I historia hade prinsen ytterligare en lärare i den poetiske konstnären och vetenskapsmannen Johannes Bureus. Ett universalgeni som lika väl kunde laga en trasig klocka som slipa en diamant.

Bureus var mystiker med ingående kunskaper i Kabbala och runskrift. Han tolkade och upptecknade inte mindre än 663 runstenar under sin levnad och framlade på fullt allvar att den gryende stormakten Sverige skulle anta runskriften som sitt officiella alfabet. Nu blev det tack och lov inte så, men nog var väl runorna det ursprungliga alfabetet? Bureus tyckte det och runstenarna bar ju sin egen vittnesbörd.

Att Karl IX uppskattade Bureus kunskaper och allvarsamma påståenden om att Sverige var världens äldsta nation, påvisar hans förbud mot att Bureus inte fick lämna landet. Hemska tanke om mannen skulle dö någon annanstans än i fäderneslandet. Då skulle en massiv kunskap gå förlorad ansåg han.

Detta att Sverige skulle vara en nation ädlare än något annat och att svenska och svenskar skulle härstamma från Noas sonson Magog, brukar kallas Göticism. Karl IX brukade ofta tala om sina Götiska förfäder och vid den eriksgata som han företog 1609, lär han ha sagt: "…fordomdags det romerska riket övervunnit!”

Detta är säkert ytterligare en faktor som senare skulle driva Gustav Adolf i hans erövringståg. I hans och andra ledande svenskars ögon återtog man ju bara något som med all rätt tillhörde dem – det Götiska arvet!

 Att man tog detta på stort allvar vittnar Johannes Magnus kungalängd om. Där var Karl IX och senare alltså Gustav Adolf den senaste länken i den kedja av 150 svenska kungar som Johannes Magnus spårat bakåt i tiden från Magog som antogs var nummer 87 efter Oden själv, som för övrig rustats med namnet Sigge Fridulfsson.

Att Gustav Adolf fått just namnet Gustav var ytterligare en förpliktelse eftersom namnet ju betydde Götarnas stav.

Idag skrattar vi nog åt detta – utom möjligen vissa kortklippta individer med lågt IQ som fortfarande anser att Sverige är Alltets moder –  men på 1600-talet var detta vetenskap!

När väl det Götiska arvet hade präntats in i det blivande Lejonet från Norden, så vidtog studier i  filosofi och antikens klassiker. Där försmäktade Gustav Adolf främst i Cicero, Xenophon och Seneca. Favoritförfattare var dock en holländsk rättsfilosof vid namn Hugo Grotius. Dennes skrifter skulle Gustav Adolf senare föra med sig ut i fält.

Utöver detta var givetvis Bibeln en självklar studiebok och gudstjänster var obligatoriska – även under fältmässiga förhållanden!

Givetvis  måste en blivande kung i ett land med gryende stormaktsambitioner kunna även mer praktiska saker än att rabbla böner och citera klassiska verk. Hans utbildning i jakt och skytte samt den moderna formen att föra krig togs om hand av en mängd inhyrda holländare, tyskar, italienare och spanjorer. Alla erfarna i de olika konstarterna.

Som sexåring fick han öva krigslekar och som nioåring fick han vara med då rådsherrarna sammanträde. När han var tolv fick han sig tilldelat sitt första officiella uppdrag – att mönstra krigsfolk och underhandla med främmande sändebud som han imponerade på med sina språkkunskaper. Det finns flera brev bevarade där dessa sändebud förundrar sig över den unge prinsens goda kännedom i språk.

När Gustav Adolf var femton år begärde han att få befälet över det ryska kriget, men fullt så långt ville inte pappa Karl IX sträcka sig ännu. Däremot tilldelade han sonen titeln storfurste av Finland och hertig av Estland och Västmanland.

Detta ledde till att han fick slå sig ner på Västerås slott för att praktisera som regent. Med sig fick han sin lärare Johan Skytte som utnämndes till landshövding i Västmanland – praktiskt då lärare och elev fanns nära varandra även i detta skede.

I augusti 1609 drabbas Karl IX av slaganfall vilket gjorde att Gustav Adolfs ansvar blev än större. Faderns hälsa försämras allt mer och 1611 dör han. På våren samma år anses Gustav Adolf vara ”varaktig”, vilket rent praktisk betydde att han kunde bära harnesk och vapen. Han är nu 16 år gammal och deltar i Kalmarkriget där han utmärker sig i flera mord- och plundringsräder i det som då var det danska Blekinge.

Han är också med om att inta staden Kristianopel där han i ett kraftfullt och fördömande tal till stadens invånare, låter meddela att de nu skall straffas. Straffet utmäts sedan med omedelbar verkan – staden plundras och bränns ner!

Vidare var han även med när Öland återerövrades!