steelman.blogg.se

Alla behöver få prata av sig. Här är ordet fritt och det som behandlas är det som först poppar upp i tankeverkstan.

Det blåser hårt, det blåser kallt...

Kategori: Snedvriden politik

...det blåser högervindar överallt.
 
Strebers låt Högervindar från början av 1990 talet passar lika bra in för att beskriva politiken idag som den någonsin gjorde för 22 år sedan.
 
 
Mer åt dom rika, mindre åt de fattiga har alltid varit högerns slagdänga och att då klämma till med jobbskatteavdrag som staten inte ens har råd med utan måste låna till för att kunna finansiera, det går ju i samma tonart.
 
Visst, som löntagare är jag glad och tacksam åt att få mer i plånboken, men när man tänker på priset så smakar även detta vin unket, för hur var det nu igen... mer åt de som har och mindre åt alla andra. Tar vi det hela krasst: Sverige hade redan före detta generösa bidrag till löntagarna (notera löntagarna - inte pensionärerna, inte de sjukskrivna, inte de långtidsarbetslösa och framför allt inte studenterna) ett budgetunderskott som nu späddes på med ytterligare 12 miljarder kronor!
 
Tittar man på Flashback nämns siffror för statens finanser som ligger runt 59 miljarder back 2013, dvs 1,4 % av BNP. Sedan lägger vi på de ovanstående 12 miljarderna... någonstans måste pengarna in och det har finansministern precis insett (sent skall syndaren vakna!).
 
Vad gör då den moderata högerpolitiken när de inser att det är hål i penga säcken? Drar de tillbaka jobbskatteavdraget? Nej, de lägger istället förslag på att sänka studiebidraget med 300 kr/mån - mer åt de stora och mindre åt de små! För studenterna har det ju så väldigt bra och äter oxfilé varje dag...eller nej, det var visst nudlar!
 
Borg kör på som om inget hänt. Dessutom börjar han snegla på alla som pensionssparar. Den som är rik behöver inte gneta med att pensionsspara några hundralappar varje månad, tycks Borg tänka, vi klämmer åt dem också när vi ändå är igång.
 
Samtidigt sänker man bidragen till de svagaste i samhället. Jag är Godman och min huvudmans bidrag för att klara sitt uppehälle har sänkts med ett par tusenlappar. Ja, du läste rätt - ett par tusenlappar varje månad i mindre stöd. Det är tur att jag gick in och lyckades sänka hans kostnader med åtminstone hälften av den bidragssänkningen. Den traditionella högerpolitiken har under de senaste åren sparkat och slagit på alla som redan haft det tufft. Man har skärpt reglerna i arbetslöshetsförsäkringen, samma sak för de långtidssjukskrivna där människor med cancer visst kan jobba. Man måste bara komma ihåg att säga upp sig en vecka innan man dör så företaget kan anställa någon ny och inte behöver ta ansvar för den sjuke som i alla fall hunnit bli utförsäkrad.
 
Utförsäkrad - visst ja, fas 3. Avskrädeshögen där man "gömmer" de som aldrig lyckas få något jobb. Det som inte syns finns ju inte.
 
Listan på märkliga politiska initiativ under de senaste åtta åren skulle kunna göras hur lång som helst, men jag hoppas att det inte blir en tredje period för det nya arbetarpartiet. När moderaterna myntade det uttrycket tänkte de förmodligen inte på den slitna metallarbetaren utan på den feta bankdirektören, för det där med att höja pensionsåldern till 70 år, det var väl aldrig seriöst menat?
 
Nej - i september hoppas jag att Svenska folket har fått nog av denna ensidiga rikemanspolitik. Jag kan visserligen inte lova att S blocket har några mirakellösningar att dra fram ur rockärmen, men förhoppningsvis har de en bättre rättvisepolitik!